Från de positiva till de negativa
Dessa tankarna kom till mig när mitt illamående tog över så jag inte orkade gå på min mammas ljusparty idag, förlåt mamma... Jag är verkligen ledsen för de, de är jag verkligen! :(
Kan verkligen inte förstå mig själv ibland när tankarna tidigare ikväll, eller för en timme sedan rättare sagt gick från att vara den lyckligaste att ha en bebbe växande i magen min... Men sedan vände allt och alla tankar kom om jag verkligen kommer kunna klara detta med min sociala/kräkfobi, de kändes verkligen helt hopplöst och tårarna bara rann nerför kinderna medans mitt illamående stod mig upp i halsen! De gick från att jag velat bli gravid och mamma väldigt länge nu till "tänk om jag inte klarar detta? Hur ska jag göra då? Tänk om jag blir världens jävla sämsta mamma pga detta?" - en massa tankar fyller mitt huvud verkligen som ni kan se.
Dock är min största önskan att någon kunde förstå vad jag går igenom och då menar jag inte bara graviditeten för den har jag att dela med "Familjliv" + min kompis som är mamma och en utav mina närmaste - skulle inte klara mig utan dom! <3 Men de jag menar är att jag önskar att jag hade någon som förstod hur svårt en social/kräkfobi kan vara (alla verkar ju tycka att de är bara att träna bort de m.m), men de krävs så mycket mera och jag känner mig ensam som fan i detta, de gör jag verkligen. Jag vet att min pojkvän försöker förstå mig (tack till dig <3), men det är jag som ska kunna klara av att åka till Västerås på ultraljud och sedan förlossningen...nog för att jag tror att värkarna kommer slå min ångest och fobi just då, eller inte slå kanske, men iaf överrösta den.... så jag menade!
Jag hoppas ändå att allt löser sig tills dess, till bebben är beräknad att träningen kan bli mer av och flyttningen till Västerås bara kan göra de lättare för mig *håller tummarna*
