My blog is my diary

Jag saknar verkligen min stödfamilj jag hade i Linköping, den bästa familjen jag fått vara hos trots att de bara var killar där, men konstigt nog kände jag inte mig så annorlunda från killarna när jag var tjej - de kändes så bra! Och att jag drömmer om dom blir de ju inte bättre av, både om familjen och om den andra killen som hade dom som stödfamilj också... Minns när vi lekte pirater under deras trappa haha, de var så kul! :D Spelade mycket tv-spel med killen som bodde i familjen, grillade mashmallows (stavning?) framför brasan på vintern + att vi hade våra egna rum. Kom ihåg att jag lyssnade på en kassettband då varje kväll *önskade att jag minns vad de hette*.

I drömmen drömde jag att vi hade som en återföreningshelg hos familjen (Mari, Hans, deras barn Oscar, jag & Emil som brukade vara där), men denna gången var alla lite äldre än när jag var hos dom (ungefär i den åldern jag är i nu) och oj vad Emil blivit så sjukt, jävla grymt söt *smälter*. Vi började genast umgås, prata minnen och han höll om mig och krama mig hela tiden *Mm närhet <3* Och så kom den tiden då jag till och med fick en kyss med tunga från honom och allt jag kunde säga efteråt upprepade gånger var bara "Wow!" 

Sedan vaknade jag upp gråtande och ville bara ha drömmen sann, efter de somnade jag om...